Här kan du få ta del av Daniellas väg till Gud.

Inlägget Min väg till Gud – Daniella dök först upp på Blekinge Life.

Inlägget Min väg till Gud – Anna-Catarina Billström dök först upp på Blekinge Life.

Inlägget Artisten Sebastian Stakset: ”Det var ett helvete jag levde i” – Malou Efter tio (TV4) dök först upp på Blekinge Life.

Inlägget Min väg till Gud – Jenny Andersson dök först upp på Blekinge Life.

Inlägget Kims väg till Gud dök först upp på Blekinge Life.

Inlägget Bankrånaren som blev frälst! dök först upp på Blekinge Life.

Pia Svensson har precis kommit hem från en studieresa i London när vi talas vid i telefon. Hon är ansvarig för två gymnasieprogram för blivande stylister och ”personal shoppers” på en skola i Södertälje. Hon och klassen höll på med nagelvård när en av tjejerna sa: ”Det är som om det inte finns någonting ont i dig. Du vill jämt alla så väl. Jag vet inte vad det är. Men det är något speciellt med dig. Du är alltid så snäll.” Då frågade plötsligt en annan elev henne: ”Vad är meningen med livet, Pia?” Hon svarade att en del av meningen med livet är att vi ska älska alla människor. Vi ska hjälpa och älska människor vare sig vi tycker om dem från början eller inte. Så vill hon själv leva.

Ända sedan Pia själv var tonåring har hon funderat över meningen med livet. Hennes mammas kusin var missionär i Kongo och Tanzania. När hon kom hem till Vimmerby där Pia växte upp berättade hon om Afrika. Pia minns hur spännande hon tyckte det var att lyssna på allt hon varit med om. Hennes mormor var också troende och brukade säga ”Gud välsigne dig” till Pia när de skildes åt. Då förstod hon inte vad de där orden egentligen betydde.
Pia har varit egen företagare och jobbat inom skönhet och modebranschen i över 25 år både i Sverige och USA. Hon berättar att många i denna bransch är sökande människor som letar efter en inre frid och balans i livet. När hon flyttade till Stockholm som 19-åring lärde hon känna nya vänner som introducerade henne för New Age. Nyandlighet var populärt på 80-talet och spred sig snabbt. Det fanns en andlig öppenhet i Sverige då, tror hon. Det var mestadels tarotkort som fascinerade Pia. Hon ville veta vad hon skulle göra med sitt liv. Genom tarotkort spår man in i framtiden och kopplar upp sig mot den andliga världen. Att saker kunde stämma, att någon annan kunde veta saker om henne både fascinerade och skrämde. Det väckte hennes nyfikenhet. I dag har hon en helt annan syn på New Age.
– Jag blev förförd och lockad in i en falsk verklighet. Om du inte är medveten om vad som pågår kan du låta dig ledas in i en värld av mörker. Man blir beroende på ett negativt sätt och även mycket pengar flödar. Men jag förstod inte det förrän jag mötte Jesus.

Pia provade på olika saker inom New Age i jakten på vad som var meningen med hennes liv, men fick inte svaret hon sökte. Under en målarkurs som handlade om andlighet hände något mycket speciellt. I slutet av helgen skulle alla kursdeltagarna visa upp sina tavlor. När en av de andra kom fram till Pias målning undrade hon intresserat vem det var som Pia hade målat. ”Är det din andliga vägledare?” frågade hon Pia som inte alls förstod vad hon menade. Hon hade inte målat av någon utan hade målat ett abstrakt motiv. När hon tittade på sin egen tavla blev hon mycket förvånad. Ett mansansikte som hon aldrig hade sett förut syntes i målningen. Mannens ögon utstrålade en sådan frid och harmoni.
– I bilen på vägen hem från kursen hörde jag plötsligt en röst klart och tydligt: ”Pia, du går hit men inte längre. Nu får du sluta med det här.” Jag kunde först inte förstå vad det var som hände, men blev starkt berörd. När jag kom hem samlade jag ihop alla böcker och alla saker som hade med New Age att göra och slängde allt som jag samlat på mig under tjugo års tid. Det var första gången som jag förstod att det var allvar, att om jag valde att fortsätta på samma bana skulle det leda mig in på mörkrets väg. Om jag valde att gå en kurs till skulle det innebära att jag blev initierad och invald till ett högre andligt medvetande. Jag förstod först ett tag senare att det var Jesus som hade talat till mig. Det var även hans ansikte som hade framträtt i målningen.

I samma veva lärde Pia känna några kristna företagare i Vimmerby som tog med henne på några möten i frikyrkan. Sakta men säkert började hon söka Gud. Det var en lång process, minns Pia.
– Det var en kamp inom mig med fruktansvärt mycket motstånd. I mitt hjärta kände jag att det var det rätta, men mentalt kunde jag inte förstå det. Det skapade många konflikter i mig. Jag kände att det var det här som jag hade sökt hela mitt liv. Jag bar på en så stark andlig hunger efter att få veta mer. Mina kristna vänner hjälpte mig att få svar på mina frågor. Utan deras stöd, omsorg och böner hade jag inte varit där jag är i dag.
Hon tog slutligen beslutet att ta emot Jesus i sitt liv. Strax därefter ringde hon pastorn och sa att hon ville bli döpt så snart som möjligt. Pia upplevde att hon behövde ta vissa praktiska steg omedelbart för att visa på allvaret i sina beslut.

– Jag kände att jag måste rensa i mitt liv och få bort allt det gamla. Det sker inte på en dag. Det är mycket som måste bearbetas, renas och tas bort i ens sätt att tänka. Min självkänsla var väldigt dålig och tog tid att bygga upp. Det är lätt att fastna i negativa tankemönster. Tankar som att jag inte dög, var jag tvungen att göra upp med. I stället fick jag en frid som jag aldrig tidigare upplevt. När jag tog emot Jesus var det som att något bara sköljde över mig och jag kunde bara vara. Det hade jag aldrig upplevt i New Age. Nu var jag äntligen hemma! Precis så kändes det. Det var sista anhalten och det fanns ingen tvekan längre. Jag valde att gå ett år på bibelskola vilket gav en fantastisk grund att stå på och är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Under åren hon höll på med New Age förändrades hon och kände inte längre igen sig själv. Folk sa ibland till henne att hon såg ledsen ut. När hon blev kristen började Pia känna igen sig själv igen och fylldes med glädje och kreativitet. Hon kände att hon fått ett nytt liv. Sedan hon blev frälst har hennes vänner frågat vad som egentligen hänt med henne. En sa: ”Jag ser det i dina ögon. Du ser tio år yngre ut. Vad är det som har förändrat dig?”
– Jag är inte en person som springer runt och berättar om min tro. Men jag har ändrat min livsstil, mina handlingar, mitt sätt att vara mot andra och hur jag pratar. Jag vill att människor i min närhet ska märka förvandlingen som får
tala för sig själv. Jag inte perfekt som människa, men nu älskar jag att hjälpa
människor och se möjligheterna som finns i deras liv.

text Angelica Victorin • foto Frida Funemyr

Artikeln publicerad med tillstånd från tidskriften Junia. Junia är en politiskt- och samfunds-oberoende tidskrift med kristen värdegrund som innehåller livsberättelser, hälsotips, reseskildringar och reportage.

Inlägget ”Jag har funnit vad jag sökt efter hela mitt liv” dök först upp på Blekinge Life.

Inlägget ”Hej Sonja” mötte Jesus hemma i lägenheten dök först upp på Blekinge Life.

För några år sedan kom hon till Sverige och skickades då upp till den nordligaste delen av landet. Där var det mycket kallt och kylan gjorde att smärtan och värken i hennes knän och fötter blev ännu värre. Efter två veckor fick hon en inbjudan att följa med på en kristen konferens. Hon var då muslim och hade ingen annan övertygelse eller tro. När hon kom till kyrkan blev hon mycket förvånad och fick en väldigt speciell känsla när hon såg hur man bad för varandra. ”Hur är det möjligt att en människa kan be för någon annan att bli helad?” Under fem år hade hon inte kunnat böja sina knän. Hon längtade efter att en förändring skulle ske. Jasmine gick fram till förbönen för sina svårt värkande knän.

Helt plötsligt böjde sig hennes knän automatiskt, helt av sig själva, och hon kände ingen smärta! Hon tänkte: ”Det här måste vara inbillning! Jag väntar några dagar för att se vad som händer.” När hon sedan kom hem sa hennes tonårsdöttrar: ”Mamma, vi kan massera dina fötter.” Hon svarade: ”Nej, mina barn, det behövs inte, jag har ingen smärta nu.” När hon hade mycket ont brukade de massera hennes knän och fötter.

Jasmine upplevde att hon behövde tid att förstå och ta in vad som hänt. Men efter två veckor utan smärta var hon helt övertygad om att hon var helad av Gud. Hon tog kontakt med konferensledaren och berättade att hon tagit emot Jesus av hela sitt hjärta. I dag bor hon med sin familj i södra delen av Sverige och längtar efter att få hjälpa andra människor.

(Återgiven från boken Ett nytt liv av Anita Barker)

Inlägget Tortyrskadad jurist dök först upp på Blekinge Life.

Maria berättar: ”Under mina första år i skolan var jag den duktiga och mycket ordentliga flickan. Min mamma talade ofta om vad som var rätt och fel. Hon pratade med mig om rökning, alkohol och droger. Det var vid den tiden helt främmande för mig att använda någon form av droger. När jag var 13 år skilde sig mina föräldrar och mamma flyttade utomlands med en annan man. Strax innan hade min pappa berättat för mig att han inte var min riktiga pappa. Min biologiska pappa hade blivit sjuk i leukemi och dött en vecka innan jag föddes. Han var då 26 år. Det blev en chock för mig och mitt liv föll ihop. Den trygghet och fasta grund jag haft rasade. Min mamma hade lämnat mig och om jag inte kunde identifiera mig med min pappa, vem var jag då? Ordet leukemi och 26 år hade etsat sig fast hos mig, det blev som en dödsdom som följde mig genom åren. Jag skulle förmodligen inte överleva min 26-årsdag.

Jag började skolka från skolan och fick usla betyg eller inga alls i vissa ämnen. Min pappa var inne i en ny relation, där även nya, yngre barn fanns med. De flyttade ihop och jag kände mig mest bara i vägen, därför höll jag mig hemifrån så mycket som möjligt. Jag sökte mig till en tjej i skolan, som jag tyckte var häftig, hennes storebror rökte brass. Jag var väldigt tjusad av hippielivet och snart började jag att röka på och dricka öl. Jag hade varit en städad och sportig tjej, men nu hade jag hamnat i helt fel gäng. Vid ett tillfälle hade de glömt att köpa ut åt mig och erbjöd mig istället amfetamin. Jag var då 15 år, några veckor senare lärde jag mig att injicera. På något sätt kunde jag ändå koncentrera missbruket till helgerna. Jag lyckades att komma in på gymnasiet och fick en reservplats, men efter ett år fick jag sluta eftersom frånvaron blev för stor.

Vid 16 års ålder åkte jag för första gången ned till Ibiza, en hippie- ö som var fylld av romantiserad drogkultur. Jag blev kvar där och började med tyngre och tyngre missbruk. Ibland liftade jag hem till Sverige för att tända av, men var snabbt igång med droger även här hemma. Jag flydde från plats till plats. Jag tillbringade somrarna i Spanien och vintrarna hemma. De äldre missbrukare som jag umgicks med visade mig vägen in i allt tyngre missbruk. Till slut var jag i så dåligt skick att jag inte kunde ta mig vidare från Valencia. Under två år var jag helt ensam där. Miljön hårdnade mer och mer runt omkring mig för mina nya vänner befann sig i grov kriminalitet. Jag försökte bara överleva. Jag bodde på stränder, i rivningslägenheter och trappuppgångar – jag köpte och sålde knark – jobbade på klubbar – var jagad av polis på varje plats – blev rånad – tog överdoser av LSD och heroin och jag höll flera gånger på att stryka med.

Utan pengar och helt uttömd på egen kraft, tog jag mig slutligen hem till Sverige, 23 år gammal. Jag låg under sätena på tåget när vi passerade gränskontrollerna. Jag var i så dåligt skick att jag inte kunde ge mig ut på vägarna och lifta. Jag var helt utarmad, trasig och svag. När jag kom hem, försökte jag på egen hand tända av och sluta med drogerna, men jag föll ständigt tillbaka. Mina så kallade vänner i Sverige, hade gått bort eller hamnat i ännu djupare missbruk. Mitt umgänge med människor jag knappt kände blev allt mer smutsigt. I ett desperat försök att tvinga mig själv att sluta med drogerna låste jag in mig. Vid ett sådant tillfälle kom socialen på besök, de letade efter en vän som satt inne och de trodde att hon var hos mig. Socialtjänsten hade med sig en före detta missbrukarvän, och tillsammans försökte de övertala mig att läggas in på rehab. Till slut lyssnade jag, tog med mig min katt och tandborste och lade omedelbart in mig på ett rehab, som drevs av före detta missbrukare.

Nu började min resa mot tillfrisknande.
En natt kom mina missbrukarvänner och skulle ”befria mig”, det vill säga få ut mig därifrån. Men där och då bestämde jag mig för att stanna och försöka att bli fri. Jag var i mycket dåligt skick och vid en läkarkontroll visade det sig att jag hade oerhört höga levervärden på grund av en svår hepatit. Jag gjorde rehabiliteringsprogrammet på ett halvår och hade turen att få komma ut i arbete på en ungdomsgård direkt efteråt.

På rehab träffade jag en man som även han kom från ett tungt missbruk. Jag drömde om att få bli en vanlig Svensson, gifta mig och göra det som var rätt. Jag längtade så mycket efter det och allt såg ut att uppfyllas. Vi gifte oss och när det visade sig att jag var gravid blev jag så oerhört glad och lycklig.”

Under graviditeten konstaterades att Maria hade en mycket ovanlig form av blodsjukdom som heter idiopatisk trombocytopeni. Det innebär att man är allergisk mot sina egna trombocyter. Sjukdomen är inte besläktad med leukemi, men den tar sig samma uttryck. När det här skedde var Maria exakt 26 år och det som hände hennes biologiska pappa blev som en självuppfyllande profetia. Hon trodde att det här var ett straff för hennes tidigare liv med droger och visste att nu var hennes liv snart slut.

Från den dagen blev det en kamp att överleva. Blodsjukdomen gjorde att blodet inte koagulerade som det skulle. Flera gånger i veckan fick hon blodtransfusioner. Dessutom fick hon kortison. Hon uttryckte det som att hon fick ”hästdoser” och svullnade upp i hela kroppen. Hon blev också väldigt psykiskt labil. Det var många och långa perioder som hon fick ligga inne på sjukhuset eller besöka det dagligen. Hon blev en stamkund på Huddinge sjukhus. Hennes efterlängtade normala liv vändes helt upp och ner och blev nu oerhört begränsat. Risken var stor för inre blödningar så Maria fick inte bära någonting, inte några matkassar och inte sitt eget barn. Ofta vaknade hon på morgonen och såg att kudden var helt nerblodad på grund av inre blödningar från munnen. Men det värsta var den rädsla och fruktan som grep tag om Maria. Sju mycket svåra år följde och Maria sökte i desperation efter allt som kunde bota henne, healing, kristaller, stenar, meditation mm. Under en period var hon med i Scientologikyrkan för att söka efter svar. Drogerna som hon tidigare hade använt var ett rop från hennes inre. Hon ville desperat få ett svar på vad som var meningen med hennes liv.

Mellan alla sjukskrivningar arbetade Maria till och från på en fritidsgård. Där fanns också en dagverksamhet för mammor och barn. Maria var ofta där med sina barn som nu blivit två. På dagverksamheten träffade hon den kvinna som kom att bli så avgörande i förvandlingen av hennes liv. Maria delade hela sitt tuffa liv med henne, hon berättade om allt. Vännen lyssnade och tog emot allt med kärlek, gav henne råd och hjälpte henne praktiskt. Hon berättade om sin tro på Jesus och vad den betydde för henne, alla hennes råd var utifrån Guds Ord. Maria var andligt öppen och blev mycket intresserad.

Men Maria blev bara sämre och till slut blev blodtransfusioner meningslösa. De hjälpte henne enbart under någon timme. Hon hade endast två trombocyter kvar och normalt skulle de vara mellan 150 och 400! Läkarna bestämde sig för att operera bort mjälten, där den största aktiviteten med trombocyter sker. Nu fanns det 50 % chans eller mer att hon skulle bli bättre. Maria blev inlagd och förbereddes inför operationen. Då kom hennes kristna väninna på besök till sjukhuset. Hon hade med sig ett brev, vilket var bra, för Maria hade andra besök just då och hade ingen möjlighet att sitta ner och prata i lugn och ro.

När hon blev ensam öppnade hon kuvertet och i det låg en ”böneduk” och ett brev där det stod: ”Jesus har dött för dig och älskar dig. Du ska ta den här ”böneduken” och lägga den på din kropp så kommer Han att hela dig. I Apostlagärningarna i Bibeln står det att man bad för tygstycken och klädnader och lade dem på de sjuka och de blev helade.”* Väninnan skrev att hon hade besökt en församling där man bett för Marias situation och för en böneduk. Då sa Maria till Gud: ”Finns du Gud?” Hon tyckte att det var ganska kontroversiellt att vara kristen på den här tiden och hade en speciell uppfattning om vad kristna var för några men i sitt samtal med Gud sa hon: ”Finns du Gud, så väljer jag att ta emot och tro på det här.”

När operationsdagen kom stoppade Maria ner böneduken i operationsstrumpan. När hon vaknade efter ingreppet, visste hon att det hade skett ett mirakel. Hon visste att hon var helad! Tre dagar senare när provsvaren kom var hennes värden helt normala. Och till läkarnas stora förvåning var hennes levervärden också helt normala! På grund av hennes tidigare missbruk var levervärdena på absolut högsta nivå. Nu plötsligt var de normala! Hon kände sig som ett barn med en naiv förvissning om att Gud hade helat henne.

Efter detta var Maria öppen och längtansfull. Hon ville veta vem Gud var. Hennes väninna frågade om Maria ville ta emot Jesus som sin Frälsare och det ville hon. Väninnan tog henne till en kvinnlig ledare i sin församling, som berättade om Bibeln och Guds plan med Marias liv och om hur Han sände Jesus Kristus för att rädda henne. Efter det bad Maria frälsningsbönen. När hennes man såg förvandlingen som skedde, tog även han emot Jesus.

Maria ger både läkarna och Gud all ära. Hon tror att de samarbetar och är helt övertygad om att hon har varit med om ett mirakel. Hon blev helt återställd och friskförklarad efter den här händelsen.

Det har nu gått 25 år sedan Maria blev frisk från sin blodsjukdom och den har aldrig kommit tillbaka. Hon går inte längre på kontroller, vilket hon gjorde under de första åren. Det tog tid för henne att få uppleva upprättelse och helande i sitt liv från åren i missbruk. Det blev även skilsmässa och mycket av inre helande fick ske. Den församling hon var med i gav henne mycket stöd och hon fick där uppleva fin gemenskap. Livet gick sedan vidare och hon fick en ny familj. Hon är nu både farmor och mormor och har fyra barnbarn. Ingen av hennes två barn har något av det som hon hade med sig av sjukdom eller missbruk. Maria säger: ”Mitt liv är fullständigt förvandlat! Nu lever inte längre jag utan Jesus lever i mig. Det är det livet som jag vill leva här på jorden. Jag vill förmedla någonting av det som Gud har gjort i mitt liv. Jag vill att andra människor ska få hopp för sina liv.”

(Berättelsen är återgiven från boken Vem är den osynlige av Anita Barker Andersen. Du hittar fler livsberättelser på webbsidan www.anewlife.se. Bilden är en genrebild.)

Inlägget Tonårstjej provade allt från hasch till heroin dök först upp på Blekinge Life.